What do I want? Your mind! Your soul! Your body! I am the instinct that fuels the father! I am the blood!

Bhaal, Baldurs gate 2



torsdag 5 augusti 2010

Our last and best hope of peace

Under en kväll av slappt zappande en sen kväll hamnade jag på Tv 400, där dom till min stora förvåning visade sci-fi-serien Babylon 5. Denna serie kommer jag ihåg då jag som liten parvel såg en del av den på kanal 5. På den tiden sände dom science fiction på en otacksam tid någonstans före eller efter lunch, och förutom Babylon 5 sändes det även Star Trek (originalserien och möjligtvis TNG) och nåt mer som jag tror var rätt trist. Star Trek i all ära, men jag minns att det var Babylon 5 som fängslade mig allra mest. Mina minnen från den tiden är sparsmakade, men jag tror att jag föll för hur episk storyn var, hur spännande stationen var med sina många olika invånare av olika raser och att den var lite mörkare och innehöll lite mer action än tex Star Trek. Sedan dess har serien häckat på minnet och hamnat högt på listan över serier och filmer som jag vill se igen. Och nu var det dags.

Jag hoppade in i serien en bit i första säsongen. Storyn utspelar sig på rymdstationen Babylon 5, ett slags fredsprojekt där representanter från alla möjliga raser i universum har samlats för att där kunna lösa konflikter på fredlig väg. Behovet är stort, särskilt då mänskligheten för bara tio år sen utkämpade ett förödande krig mot minbarerna. Det är ett hårt jobb, som inte underlättas av att det finns någonting okänt därute som absolut inte har fred i åtanke. När jag såg de första avsnitten tänkte jag: mjaa du. Specialeffekterna påminde om de tidiga playstationspelen, miljöerna kändes inte helt övertygande och storyn och karaktärerna präglas av en ostighet som inte riktigt stämmer överens med den mörka bilden jag hade av serien. Men rätt snart så kommer jag in i den ändå p g a den charm och humor som serien utstrålar. Och vid slutet av säsong ett tar storyn en vändning som får en att tänka "jösses amalia" och därefter blir serien mer fokuserad och mer indragande. Andra säsongen utvecklas till ett större sci-fi-epos och karaktärerna tar tydligare plats i storyn. Många som förr verkat som komiska inslag tas nu på större allvar utan att det känns konstigt, nästan som om dom har väntat på rätt tillfälle all kliva fram.

Vilka är då karaktärerna? Viktigaste är trion som basar för stationen: kommendör Jeffrey Sinclair, högsta hönset och veteran från det minbariska kriget, löjtnant Susan Ivanova som innehar näst högsta befäl samt Michael Garibaldi som chefar över säkerhetsstyrkorna på stationen. Alla tre är älskvärda karaktärer, men särskilt Sinclair verkar besitta någon form av mysig och sympatisk aura, för man börjar verkligen tycka om honom väldigt fort. I storyn står också tre utomjordiska ambassadörer i fokus. Delenn, som representerar Minbar, G'kar som representerar planeten Narn och Londo Mollari ifrån planeten Centari (och vars frisyr inte går av för hackor). Delenn utgör en viktig länk angående försoningen mellan människorna och minbarerna. Hon kommer väl överens med staben, men under ytan finns det en hel del hon inte berättar. Planeterna Narn och Centari har ett bittert förflutet av skonigslöst krig mellan sig som gör att G'kar och Mollari minst sagt avskyr varandra. I första säsongen är deras relation ganska komisk där dom gör det dom kan för att förpesta varandras tillvaro, men allt eftersom serien går tar sig deras situation en alltmer allvarlig och mörk utveckling. Deras utveckling från komiskt inslag till att starkt handlingsdrivande och känslomässigt engagerande är en av de saker som verkligen lyfter serien i säsong 2. Särskilt G'kar är en av mina favoritkaraktärer, och jag kommer alltid att förundras över hur han kan få fram så mycket känslor under så mycket smink. Efter att ha glott igenom säsong 3 bestämde jag mig för att ta det lugnt (två avsnitt varje kväll, fem dagar i veckan, plus att jag gärna ville kunne se annat) och att jag istället nog avslutar serien på dvd. Serien har hittils bara blivit bättre och mer spännande för varje säsong, och jag tvivlar inte på att jag har en fest framför mig. Jag har dock hört att filmerna suger...

ps. Hur kommer det sig att Mollari är den enda Centariin med rysk accent? Han måste komma från en speciell region eller nåt. ds.