Robotar vi minns

För ett gäng månader sedan såg jag den gamla stumfilmen Metropolis. Ett visuellt spektakel utan like som även innehåller en av filmvärldens mest ikoniska robotar. En robot som när den antagit mänsklig skepnad förvandlas till en seriös galenpanna som gör sitt bästa för att orsaka maximal kaos i samhället. Det är en av många robotar jag alltid lär minnas, och det finns många av dom. En grym robot sätter färg på tillvaron, vare sig de skrämmer oss, roar oss, eller helt enkelt föraktar oss. Jag listar här fem robotar som vi minns.

- R2-D2 & C3PO (Star Wars)

Detta radarpar som absolut inte går att skilja på upptar en självklar plats på min lista. Den långa, slanka guldgossen C3PO gör omedvetet sitt bästa för att irritera sin omgivning och verkar vara i vägen för det mesta, men när det gäller så visar han att han är en tillgång för sina vänner. Den lilla, runda allt-i-alloroboten R2-D2 visar ständigt sitt värde genom sin förmåga att... ja, pilla på elektriska mojänger. Han besitter dessutom en vass tunga som bara C3PO förstår. Dessa två robotar är bästa vänner, samtidigt som de givetvis irriterar skiten ur varandra.

- T-100 (Terminator)

T-100roboten, som skickas tillbaka i tiden för att fixa Sarah Connor, är en av de mest skrämmande plåtmonstrerna som attackerat bioduken. Visst, den mer avancerade T-1000modellen var mer dödlig, hotfull och oförstörbar. Men precis som en gammal Harley-Davidson besitter en viss charm som klår de moderna japanska vrålåken så besitter T-100modellen en rå coolhet som T-1000 inte rår på. Det är nåt visst med hur T-100 sakta men dödligt säkert kommer närmare sin måltavla med sina iskalla röda ögon och lunkande gång. T-1000 kunde smälta in i miljön när den ville, men T-100 vill bara eliminera sitt mål om den så ska spränga kvarteret i bitar. Ett klassiskt exempel på att ny teknik inte alltid vinner.

- Bender (Futurama)

Aldrig har en robot föraktat mänskligheten på ett mer charmerande sätt. Bender är elak, girig, skadeglad och charmerande egocentrisk samt har en benägenhet att be folk att kyssa hans blanka, skinande metallarsle. Han är en ständig nagel i ögat på sin omgivning och han njuter av varenda sekund, precis som vi gör. Det finns även andra härliga robotar från Futurama som the Devil robot och Pleasurebot, vars enda funktion är att njuta.

- Optimus Prime & Megatron (Transformers)

Jag känner mig tvungen att skriva ihop dessa två, de eviga motpolerna i Transformerssagan. Transformers var det närmaste en japansk mecha vi i Sverige fick uppleva, och en sådan serie är givetvis smockfullt med grymma robotar, och ledarna för de två robotfalangerna Autoboterna och Decepticons (Bedragarna på svenska) stod i fronten. Optimus Prime besatt en svårbeskrivlig ledarskapsutstrålning och var utan tvekan den vapenbroder man gärna skulle vilja ha vid sin sida i en hopplös shootout. Hans karaktärsdesign utstrålade styrka, vilket också förstärktes av hans lastbilsform. Kort sagt, man muckade inte med Optimus Prime. Megatron utgjorde en skrämmande gestalt i sina gråtoner och illvilliga ansikte. Hela hans essens verkade utstråla illvilja, och den mörka sidan kunde inte ha valt en bättre representant. Dessutom var det passande att han kunde förvandla sig till ett vapen, han verkade helt enkelt inte kapabel till något annat än mer våld.

- Data (Star trek - The next generation)

Star trek-serierna är fulla av färgstarka och minnesvärda karaktärer, och en av mina favoriter är Data från TNG. Han är en robot, kort sagt, utformad till att likna en människa med hud och allt (om än väldigt blek sådan). Data är kort sagt väldigt söt, och hans robotaktiga naivitet inför mänskligheten och deras svårbegripliga känsloliv ökar bara på hans charm. Så småningon testar Data själv hur det är att ha känslor med hjälp av ett speciellt chip. Data väcker några grundläggande frågor: vad innebär det att vara mänsklig? Var går gränsen mellan att vara ett redskap till att vara en individ? Ni vet, djup skit.

Robotar har en tendens till att bli ikoner, och jag kan sökert räkna upp en hel del. Samtidigt är det spännande att kolla upp vilka robotar som kommer att bli framtida ikoner. Kanske blir det någon av robotarna i science fictionboxningsdramat Real Steel?

Dracula FAIL

Jag hade privilegiet att avnjuta en kväll med tre mycket speciella filmer, nämligen Mummy Maniac, Dracula 3000 och 5ive Girls (ja, den stavas så). Mummy Maniac är en strålande medaljkandidat till titeln "Världens sämsta film", och lär nog stå sig väl mot utmanare som The Room och Titanic: The animated musical. Filmen går ut på att en galning mördar en tjej i en jääätteutdragen scen, och sedan upprepas samma scen genom hela filmen med olika tjejer. Lägg till detta till ett helt hysteriskt redigeringsarbete som klipper hit och dit och lägger in alla möjliga konstiga effekterså har vi ett underbart stycke skit. När sluttexterna började rulla uppstod det jubel över att tortyren äntligen var över och våra liv kunde börja läka igen. 5ive Girls var en helt ok film, inget mästerverk, men den höll intresset uppe tills filmen var slut. Men den film som gjorde störst intryck på mig var nog mästerkalkonen Dracula 3000.

Filmen utspelar sig på ett rymdkepp år 3000 som har drivit runt i dryga 50 år och som tillsluts upptäcks av ett gäng... typer, jag kommer inte riktigt ihåg om de var pirater eller bärgare eller vad dom var. Av en ren händelse så finns iaf Van Helsing sonsonsonsonsonetc med i gruppen. Med finns även en tjej som heter Mina, men om hon har någon koppling till Mina i originalhistorien så är det inget dom har tagit vara på. Gruppen irrar alltså omkring i skeppet och utövar allmänt uselt och skrattretande skådespeleri när en av medlemmarna i filmen spelad av Coolio (ja, Gangstas paradise-killen) råkar blöda och skada sig på en kista och därmed förvandlas till vampyr (hey, sånt händer!). Sen följer ytterligare en kakafoni av skrik och stoj och uselt skådespeleri innan Dracula själv gör entre, och då är det bara att värma upp skrattmusklerna. År 3000 så kör greven uppenbarligen stenhårt med den klassiska Halloween-looken med cape och allt. Och då menar jag inte att likna honom vid Bela Lugosi, vilket vore en episk skymf mot världens bästa Dracula, utan jag menar att Dracula i denna film verkligen ser ut som om någon har klätt ut sig för halloween, varefter filmskaparna bromsade in framför honom i en limousine med tonade rutor och kidnappade honom. Överlag så är Dracula otroligt oimponerande. Han spenderar mycket tid till att springa runt i slow motion (han kan inte förvandla sig till en varg eller fladdermus, men han har en sjujävla kondis), hoppa undan från biljardköer och allmänt se fånig ut i sitt kletiga smink. Den mest fantastiska scenen är när han försöker få tag i våra hjältar och dom lyckas klämma hans arm i en dörr. Medan han kämpar på som om han vore en zombie trycker dom till och hans arm kapas helt sonika av, vilket skapar en fantastiskt ovärdig scen där Dracula håller om sin arm och vrålar som en skållad gris. Slutligen kan sägas att Dracula inte kommer från Jorden, utan från planeten Transylvania. På allvar.

För ännu en ögonvittnesskildring från denna fasans filmkväll, kolla in polarens blogg mypersonalgrudge.

Ay-ay! Dark water!

Kommer någon ihåg den här serien?



Pirates of Dark Water var en serie som verkligen skiljde sig från mängden. I en tecknad tv-värld fylld av maskerade superhjältar (inget fel med sånt) Snurre Sprätt (absolut inget fel med sånt) och diverse gulliga varelser som ville att man skulle köpa fett med produkter så framstod denna piratserie som en verklig originell skapelse. Den var fantasifull, spännande och inte så sällan rätt så otäck också. Till skillnad från andra serier så var det inte sällan folk gick en brutal död till mötes. I Batman är det ju tex ingen tvekan om att hjälten kommer att rädda alla oskyldiga och skurkarna får sällan något värre än en smäll på käften. I Pirates of Dark Water kunde man aldrig vara helt säker på vilka som skulle klara sig, och att falla offer för det mörka vattnet såg faktiskt ut att vara ett fasansfullt sätt att dö på. Det här var en serie som inte underskattade vad ungarna tålde att titta på.

Vad handlar denna serie om då? Den utspelar sig i en fantasyvärld som hotas av det mörka vattnet, ett slags oljeliknande väsen (miljöbudskap?) som sprider sig och äter upp allt i in väg, allt från olyckliga sjövarelser till hela skepp. Det är då upp till Ren, en föräldralös pojkvasker som upptäcker att han är en prins, att leta reda på 13 skatter som tillsammans kan sätta stopp för den kletiga ondskan innan den sväljer världen. Tillsammans med den barska, pengatörstande piraten Ios, en fd servitris vid namn Tula (som säkert hade ett speciellt förflutet, men mitt minne är grumligt) och en apfågel som heter Niddler ger han sig ut på havet för att med hjälp av en magisk kompass finna skatterna. Men givetvis finns det en skurk som helst vill ha skatterna för sig själv, och det råkar vara en av de mest skräckinjagande skurkar som någonsin klampat in i en tecknad tv-serie! Bloth är nämligen en riktigt otäck typ. Med sin massiva hydda, sjukbleka hy och sargade ansikte gör han ett riktigt hotfullt intryck. Han är piratkapten och navigerar ett gigantiskt skepp som ser ut som ett gigantiskt sjömonster, och att se den enorma skutan krossa klippor i jakt på hjältarnas lilla fjuttbåt är mäktigt värre. Förutom Bloth och det mörka vattnet så får våra hjältar också vara beredd på att de tretton skatterna ofta är väl skyddade.

Min första bekantskap med denna serie var på kanal 5 på morgnarna. En speciell grej med Pirates of Dark Water var att hela serien var sammanhängande. Varje nytt avsnitt byggde på det förra, och det gällde att inte missa några avsnitt om man vill begripa vad som försiggick. När serien sedan började visas på Cartoon Network visade dom ingen respekt för detta och började visa avsnitten helt i slumpmässig ordning, till fansens förargliga förtret. Det blev till slut så att jag aldrig fick se hur det hela slutade... frågan är om någon har gjort det, för vad jag har hört så avslutades serien aldrig. Ett bittert slut för en magisk och originell serie.

ps. Kan någon tipsa om lite bra piratfantasy? Det närmaste jag kan komma att tänka på är Robin Hobbs serie The Liveship Traders. Och säg inte Vampyrater nu...